Vilse i skogen

Det här med att fylla sina lediga dagar under julledigheten har min sambo inga problem med. Stormen Ivar såg till att han har mer än tillräckligt att göra på dagarna med att ta reda på alla omkullblåsta träd i skogen.
 
Själv tänkte jag vara lite snäll och packade min nya kånken med fika, tog ut Otto (fyrhjulingen) och gav mig iväg till det ställe där jag trodde sambon skulle befinna sig. Väl framme efter att ha åkt som en flipperkula mellan järnvägsrälsen var det helt tomt i skogen...jahopp, det var den överraskningen. Jag fick helt enkelt ta och ringa för att fråga var han var. Men eftersom jag har en sambo som inte är världsbäst på att ge beskrivningar så for jag omkring som en vilsen tok bland stigar, vägar och järnväg i skogen för att hitta honom. När jag väl kom fram och insåg att han var bara en bit bort från det första stället jag var på så behöver det väl knappast tilläggas att mitt bästa humör hade tappats någon gång längs vägen.
 
Jag hade dessutom fått ondare i min stackars handled av att styra tunga Otto på ojämnt underlag, och fått koda på min nya kånken!
Tur att jag fick fika och provköra lite grävmaskin när jag kom fram som lite plåster på såren.