When life changes to be harder, change yourself to be stronger
Vissa kommer tycka att det här är privat men jag behöver skriva av mig. Ni väljer själva om ni vill läsa eller inte.
I september för 2 år sedan kände jag av något åt halsen. Jag hade lite svårt att få luft och det kändes ungefär som att någon höll ett lättare stryptag på mig. Eftersom det var mycket runt omkring mig både i jobbet och privat vid den tidpunkten så trodde jag att det berodde på stress eftersom det kom och gick efter det. Och det kändes helt annorlunda än astman jag är van vid.
Men den sista tiden (ca 10 dagar) har det känts konstant och värre än vanligt. Jag har haft svårt att sova och inte somnat förrän vid 4 på mornarna pga panikkänslor att halsen håller på att svälla igen. Igår fick jag tummen ur och gick till läkaren för nu är jag ju verkligen inte stressad och mår dåligt så det kunde inte vara psykiskt.
Jag fick åka till hudik på en gång och göra en ultraljudsundersökning av halsen och det visade sig att jag har en 1,5 cm stor cysta på sköldkörteln. Jag såg livet försvinna framför mina ögon när läkaren sa det. Men han trodde dock att den var ofarlig och sa att jag skulle prata med min läkare här på hälsocentralen om ul-bilderna.
Jag fick en telefontid med honom idag klockan ett....8:15 imorse ringde läkaren som då hade tittat på bilderna och sa att cystan antagligen trycker mot luftstrupen och att det är därför jag har svårt att få luft. Jag skulle komma och ta ett sköldkörtelprov vilket jag nu gjort, och det skulle skickas till Gävle för analys. Efter jag fått provsvaren ska jag ner till Gävle och göra en biopsi på cystan för att se så att den inte är farlig. Efter det hoppas vi att allt ser bra ut och att de kan punktera cystan eller i värsta fall operera bort den så att jag kan andas normalt igen. Och jag hoppas att hela den här proceduren går snabbt. Dels för att det är ruskigt obehagligt att inte få luft, men också för att jag tänker så mycket och skrämmer upp mig själv med olika scenarion vilket gör allt ännu värre. Google gör inte saken bättre heller. Vilken bra sista semestervecka.
I september för 2 år sedan kände jag av något åt halsen. Jag hade lite svårt att få luft och det kändes ungefär som att någon höll ett lättare stryptag på mig. Eftersom det var mycket runt omkring mig både i jobbet och privat vid den tidpunkten så trodde jag att det berodde på stress eftersom det kom och gick efter det. Och det kändes helt annorlunda än astman jag är van vid.
Men den sista tiden (ca 10 dagar) har det känts konstant och värre än vanligt. Jag har haft svårt att sova och inte somnat förrän vid 4 på mornarna pga panikkänslor att halsen håller på att svälla igen. Igår fick jag tummen ur och gick till läkaren för nu är jag ju verkligen inte stressad och mår dåligt så det kunde inte vara psykiskt.
Jag fick åka till hudik på en gång och göra en ultraljudsundersökning av halsen och det visade sig att jag har en 1,5 cm stor cysta på sköldkörteln. Jag såg livet försvinna framför mina ögon när läkaren sa det. Men han trodde dock att den var ofarlig och sa att jag skulle prata med min läkare här på hälsocentralen om ul-bilderna.
Jag fick en telefontid med honom idag klockan ett....8:15 imorse ringde läkaren som då hade tittat på bilderna och sa att cystan antagligen trycker mot luftstrupen och att det är därför jag har svårt att få luft. Jag skulle komma och ta ett sköldkörtelprov vilket jag nu gjort, och det skulle skickas till Gävle för analys. Efter jag fått provsvaren ska jag ner till Gävle och göra en biopsi på cystan för att se så att den inte är farlig. Efter det hoppas vi att allt ser bra ut och att de kan punktera cystan eller i värsta fall operera bort den så att jag kan andas normalt igen. Och jag hoppas att hela den här proceduren går snabbt. Dels för att det är ruskigt obehagligt att inte få luft, men också för att jag tänker så mycket och skrämmer upp mig själv med olika scenarion vilket gör allt ännu värre. Google gör inte saken bättre heller. Vilken bra sista semestervecka.
