137 dagar i friheten

Det var nu 137 dagar sedan jag arbetade min sista dag i ekorrhjulet. 
I 137 dagar har jag varit fri, självbestämmande och min egen chef och det har varit fantastiskt!
Att säga upp mig har varit det bästa beslut jag någonsin tagit och det märks så väl på min hälsa och välmående.

I vintras var jag sjukskriven p.g.a. utmattning, det tog mig flera månader att komma tillbaka på riktigt och har sedan dess haft svårare att hantera stress. Är inte lika stresstålig längre och har behövt lära mig att leva med det. Jag är tacksam för att jag haft en stöttande sambo och fotograferingen att luta mig mot, för utan den vet jag inte hur jag hade mått idag.

Mindfulness
Även att utöva mindfulness i vardagen har hjälpt mig enormt och det är något som är med mig varje dag. Det är också något jag uppmuntrar andra i min omgivning att göra. Börja litet, som t.ex. när du borstar tänderna på kvällen. Tänk inga andra tankar förutom det du gör. Var i nuet och ta tillbaka tankarna om de springer iväg. 
Jag hade väldigt svårt att sitta och meditera i 3 minuter i början. Efter några veckor var 20 minuter lite och 40 minuter jätteskönt! Stor skillnad på lugnet i kroppen! 

Min hälsa för ett halvår sedan:
Jag hade fruktansvärd hjärtrusning, när det var som värst kunde jag ha det flera gånger i minuten och det svartnade för ögonen flera gånger per dag. EKG togs men det berodde på stress. Ont över bröstet och ångestattacker. Jag spände mig varje natt och vaknade varje morgon med käkarna ihopbiten så mycket jag kunde och en huvudvärk på det. Pga att jag spände mig så mycket så behövde jag varje natt gå upp och kissa minst en gång, jag hade migrän ca 1 gång i månaden. Har dåligt immunförsvar i grunden pga dagliga astmamediciner men att vara stressad och jobba på småbarnsavdelning gjorde det inte bättre så jag var sjuk i snitt varje månad och däremellan förkyld och snorig så gott som jämt. Jag fick dåligt minne, frossa och hade lätt till tårar, kontrollbehovet steg till en nivå som inte var roligt för någon, varken mig, mina kollegor eller min sambo. Jag var alltid trött och grinig när jag kom hem från jobbet, orkade aldrig något och hade ingen inspiration till något. Kände att världen hängde på mina axlar och att jag måste ta ansvar för allt. Hade svårt att slappna av, speciellt på kvällarna, hade svårt att somna så ofta blev det bara några timmars sömn per natt. Jag fick också svårt att andas från magen. Det är säkert en massa till men det är dessa saker jag kommer på nu. 

Min hälsa nu:
Jag mår mycket bättre! Jag har mer inspiration, motivation och energi. Jag orkar träffa vänner och har mer ork till sambon. Är mer positiv och är sällan trött. Jag har nästan aldrig huvudvärk och har inte haft migrän en enda gång sedan jag slutade. Jag har heller inte varit sjuk en enda gång!! Har haft några förkylningskänningar ett par tre gånger (oftast när jag vikarierat på förskolan), men aldrig något som varat mer än i någon timme. Jag har mer resurser att ta av nu än förr. Då var jag alltid låg och trött och kunde inte stå emot påfresningar, nu hanterar jag dem bättre. Jag är lugnare och har mycket mindre hjärtrusningar. De kommer ibland när jag blir stressad eller är nervös - vill aldrig mer tillbaka till det mående jag hade för några månader sedan. Det var obehagligt och inte bra för någon, varken mig själv eller min omgivning. 

Ekonomin då?
Jag tjänar ju inte precis storkovan (än ;) ) och jag jobbar säkert mer timmar i veckan än jag gjorde på förskolan. Jag har inte haft semester i år, mer än några dagar här och där. Jag jobbar både kvällar och helger, men det är inget som gör mig något för jag älskar det! 
Jag har mycket mindre pengar att röra mig med nu än när jag jobbade, till och mer mindre pengar än när jag pluggade...men hur jag mår väger upp pengarna...iallafall som läget ser ut just nu. Jag är med i rekryteringen och hoppar in som vikarie på förskola och fritids när jag känner att jag hinner och vill. Att få ha den kontrollen och känna att jag har ett val går inte beskriva. Och att få komma och vara med barnen utan en massa papper som behöver faxas, dokumentationer som ska göras eller andra "måsten" är helt underbart!
Jag vet att många mår dåligt så jag är så väldigt tacksam att jag vågat och fått chansen att prova stå på egna ben och verkligen uppleva vilken skillnad det gjort för mitt välmående.

Vad är mest värt?
Uppmuntrar er alla som står i valet att ställa er denna fråga: Hur mycket är er hälsa värd? Hur mycket är tiden med familjen värd? Vem tackar dig när du går in i väggen? Eller är du kanske redan där?
Vilka kostnader kan ni dra in på? Är det värt att ha den där fina bilen, alla tv-kanaler och fancy mobiltelefoner och surfplattor till alla i familjen? Restaurangbesök, biobesök, dyra leksaker som används en gång...
Kanske du kan kompromissa och gå ner i tid och må bättre. För i slutändan så är det väl det som betydet något? Vårt välmående och vår familj, mår vi bra så mår familjen bra.

Jag är en bättre person nu när jag mår bra och jag trivs bättre med mitt liv 

 

Bröllop Ljusdal

Jag har kärat ner mig i att göra bildspel till brudparen! Flera har fått det som bonus i år och det har varit väldigt uppskattat. Därför ingår det nu i de flesta bröllopspaket! :)

Här nedan hittar ni Patrik och Katrins bröllop i Ljusdal. Vigseln hölls på fantastiska Pomeranshuset och middagen på Odd Fellown och jag är så glad att de valde mig till sin bröllopsfotograf!
Tryck på play, välj högsta kvalité, förstora bilden, luta er tillbaka och njut. Det är så mycket kärlek ♥

 
En kommentar
publicerat i portrait
Taggar: bröllop ljusdal, bröllop ljusdal, bröllopsfotograf, bröllopsfotograf delsbo, bröllopsfotograf gävleborg, bröllopsfotograf hudiksvall, bröllopsfotograf hälsingland, bröllopsfotograf ljusdal, cochise fotografi, fotograf delsbo, fotograf hudiksvall, fotograf ljusdal, ljusdal, odd felow, pomeranshuset

Strandmon

Jag har beslutsångest deluxe över den här fåtöljen - STRANDMON från IKEA.

I födelsedagspresent önskade jag mig denna skönhet och fick även pengar till en (yaaay).
Så nu återstår "bara" att bestämma vilken färg jag vill ha.

Alla är ju hur snygga som helst och ska man köra på ett säkert kort så tar man den grå och pimpar den med filt och kudde. Den grå kan liksom aldrig bli fel. Men när jag var på Ikea och såg dem live så fastnade jag för både den grå OCH den gröna och den gula.

Jag älskar grönt och den kändes så lugn och avkopplande, men den gula var ju himla kul och man kan ju inte bli annat än glad av den! Frågan är bara om man tröttnar på färgerna? Grått kan ju som sagt aldrig bli fel. Och grått går även att matcha till alla andra färger man kan tänkas vilja ha i rummet, jul som sommar....
 
Jag vet inte hur många gånger jag suttit och bläddrat bland de olika färgerna sedan jag först såg dem och är fortfarande inte klokare. Förhoppningsvis lyckas jag bestämma mig imorgon när jag ser dem irl så jag kan få med mig en hem.
Eller så kanske det finns en på fyndavdelningen så valet blir enkelt för mig ;) 

Visa fler inlägg