Det här med julklappar...

Idag började jag läsa en tråd på facebook med rubriken "Vad ska ni ger era barn i Julklapp?"
Jag som älskar julen älskar också tips om vad man kan ge bort i julklapp och började då läsa och fick många matnyttiga tips. Men en bit ner i tråden var det såklart någon som kände att hen måsta börja tjafsa och snart hakade fler på:
"Varför ger ni era barn så många julklappar?", "ni curlar era barn", "ni får bortskämda och otacksamma barn", "om ni ger en dator i år, vad ska ni då ge nästa år?", "jag ger mina barn kärlek, jag köper inte deras kärlek med presenter"...osv.

Jag har tänkt rätt mycket på julklappar i år och vill inte att det bara ska bli byte av pengar.
Själv lägger jag alltid ner mycket tanke inför julklappsinköpen. Jag vill att det ska vara något som passar varje person och ofta tillverkar jag också något eget. Förra året gjorde jag t.ex. tavlor och gav bort och tror att det blev uppskattat. Jag skulle själv uppskatta en hemgjord present lika mycket som en köpt...om inte mer! I dagens stressiga samhälle är det så enkelt att bara köpa något eller klicka hem något från nätet som sen landar i brevlådan efter några dagar. Att någon då lagt ner tid och omsorg på en present till just mig betyder mycket. Vissa har inte mycket pengar att köpa julklappar för och då hoppas jag att fler än jag uppskattar omtanke lika mycket som en köpt present.
 
Som sagt så älskar jag julen och självklart uppskattar jag högtiden och att umgås med nära och kära mycket mer än vilka julklappar jag får, men julklapparna är såklart ett trevligt inslag och jag skulle inte vilja ha en julafton utan klappar.
Jag kan inte påstå att jag och Daniel lägger ner överdrivet mycket pengar på julklappar, ca 200-400kr/person eller par. Om någon tycker att det är mycket eller lite så är det upp till dem, det känns bra för oss och det är huvudsaken. Och eftersom vi själv inte har några barn så kostar vi på varandra rätt mycket när det gäller presenter, ibland så mycket som 2-3000kr, men så länge man har råd och vill så tycker vi att det är okej. Det är roligt att kunna köpa något speciellt till sin käraste. Och ja, visst det är ett byte av pengar. Jag skulle lika gärna kunna köpa mig själv den där dyra prylen jag önskat mig och detsamma gäller för Daniel och sen strunta i att köpa saker till varandra. Vi har även pratat om att strunta i julklapparna och köpa något till oss tillsammans. Men planerandet, smygandet, spänningen, och att sen se glädjen i den andres ögon gör det värt det. Men fastän vi lägger ner mycket pengar på varandra så uppskattar vi även varandra och ger varandra det allra viktigaste - kärlek ♥
Det ena behöver inte utesluta det andra.
 
Vår julklappshög som vi gav bort förra året:
 
 

Dragkrokslös Madame

För en stund sedan beslöt jag mig plötsligt att jag skulle ta tag i beställningen av den där saknade dragkroken.
Om ni inte missat det så har jag ju då köpt mig en husvagn. Sålde min förra bil p.g.a att den var dragkrokslös för att sen gå på jakt efter en större bil som kunde dra runt på min kära vagn.
Vad gör jag då? Jo jag köper en ny bil utan dragkrok.
Därför sitter jag nu och surfar runt efter en dragkrok att montera på min nya bronsapelsinfärgade pärla, helst en hel monteringssats med el och hela rubbet för enkelhetens skull. Men detta var tydligen inte så enkelt som jag trott...

För det första så finns det en djungel av dragkrokar. Jag har bestämt mig för en fast dragkrok, vilken modell ska det vara? Det ska vara en som man inte behöver kapa i stötfångaren för att montera dit, men är den godkänd för att bara rullas in på besiktningen? Passar alla krokar bensinmotorerna? Läste nämligen att det inte gjorde det på en sida vilket inte står någon annanstans så nu fick jag ännu mer frågor i huvudet.

Det jag egentligen ville säga med inlägget innan jag svävade iväg var att jag skrev till supporten på Reservdelar24:s sida när jag såg att de var online. Började med att fråga om det var en svanhalsmodell då det inte fanns en bild på den och om man behövde såga i stötfångaren för montering (information som vanligtvis står på andra sidor). Till svar fick jag att de bara kunde svara på engelska. Jahopp, då struntade jag i svanhalsfrågan annars skulle det nog ha låtit ungefär så här "excuse me, do the model have swan neck? eh".
Frågade istället om kapningen av stötfångaren varpå jag fick svaret: "sir, you have to ask a specialist on the car-repair garage for this".
Eh okej? SIR? Då blev jag tjurig och väldigt genus scmenus på personen bara för att den antog att jag var en han eftersom jag behövde en bildel. Så jag gjorde det enda jag kunde i situationen och gav personen en avhyvling genom att skriva att jag trodde att det var såna här frågor supporten var till för och att det vanligtvis brukar stå i beskrivningen på andra sidor. Dessutom vad jag ingen sir utan jag var minsann en Miss! Thank you and god day.

Till svar fick jag ett "sorry Madame, have a nice day"
 

Nu ger jag upp sökandet efter en dragkrok för idag :)
 
 

Aftonbladet i ett nötskal

Efter erfarenhet så bör allt som skrivs på Aftonbladet tas med en nypa salt.
Rubriker som vilseleder, felskrivningar m.m.

.....eller som det här exemplet som jag hittade nu ikväll: Utrikesdepartementet avråder från resor till Turkiet p.g.a explosioner där 42 människor dött. Nedanför artikeln kan man hitta en annons från Resia där de marknadsför familjeresor till - ja just det, turkiet! Passande.
Visa fler inlägg